Av med lockarna

Sonen på 3½ år är numera kort-klippt. Efter en kommentar av en äldre fabror om att han var en : Glad liten flicka. så fattades beslutet som fadern i huset länge väntat på.
Fram med klippmaskinen och av med håret. Kort kortare än kort men snyggt, luftigt och skönt. Inget hår som hänger ner framför ansiktet, inga tovor som gör ont att ta bort.

Men jag saknar hans blonda yviga kalufs som så vackert ramade in hans ansikte, som så mysigt stod åt alla håll varje morgon. Men gjort är gjort och det växer i alla fall ut igen.

Fadern i huset blev också kort klippt, nästan lika bra som hos frissan och i finanskrisens tecken = billigt.

GLASÖGON
Efter ett besök på ögonmottagningen konstaterades att ena dottern behöver nya glasögon och det blir dyrt. Ja ja det finns alltid hål att stoppa pengarna i så inte behöver vi bekymra oss om vilket sparande som är mest lönsamt. I år är det 4 stycken som behöver nya glasögon, 3 av barnen och maken. Mina duger ett tag till, jag behöver ju bara ha dom när jag ska läsa.

Det händer inte mig

Plötsligt ringer telefonen, jag hör maken säga : jag har sågat av mig fingret och ambulansen är här, jag ringer sen.
Där står jag, handfallen och förstår ingenting. Vadå för finger, hela handen, alla fingrarna, varför ambulansen för 1 finger, vart förs han, måste han opereras, går fingret att rädda, när kommer han hem ???
Väntan blir lång så jag börjar med att ringa närmsta lasarett och får till slut svaret att han sågat sig lite !! i fingertoppen, att det inte är någon fara och att han ringer mig när han är klar på röntgen. Allt detta sagt av en sjuksköterska. Men hem kommer maken med nästan ett finger mindre. Pekfingret på vänster hand är avsågat på mitten och numera amputerat vid första leden. Smärtan är överväldigande och han är nära flera gånger att svimma pga av den. Nu har det gått några dagar och smärtan börjar bli uthärdlig eller har han bara blivit van vid den.
Alla säger att han inte får jobba i skogen mer nu men det vill han inte höra. Det är ju det han är bra på och trivs med.

Jag är så tacksam, det är vi allihopa, för att det "bara" blev ett finger för såren på två av de andra fingrarna vittnar skrämmande om hur nära det var att han höll på att mista alla fingrarna.