måndag 23 februari 2009

Kan man vakna på fel sida ?

Ibland känns det bara så
Vart tog den harmoniska morgonen vägen då jag i lugn och ro sitter med min frukost och meditativa tankar ?

Innan kl är 7.30 måndag morgon har jag skurat köksgolvet, satt igång dagens första diskmaskin, plockat ut ett ton torra strumpor ur tumlaren ( det och underkläder är det enda som torktumlas i familjen ), fyllt på i kassen med returplast, plockat ihop en del till pappersåtervinningen. Plockat skräp = små snorpapper hm undrar från vem.
Och insett att det är stopp i köksavloppet och att slangen till dammsugaren är av, tur att det finns sopborstar.

Tvättmaskinen tuffar på med dagens första lass, det lär blir fler innan dan är slut.
Nattens torkade tvätt ligger ihopvikta i avvaktan på färden till garderoberna.
Hemma är bara 3½ åringen som vill gå ut och kasta snöbollar. Och äldsta dottern som sover med sin dotter. Och så jag förstårs.

Listan med dagens alla göromål skulle kunna bli väldigt lång.

Men det här är mitt liv, det här är mina ( våra ) val. Jag är hemma och tar hand om barn och hem och har så gjort i 20 år nu medans maken lönearbetar.

MATEN

I vår familj har vi många inriktningar när det gäller maten.
6 av barnen är lakto-ovo-vegetarianer, jag äter helst vegankost och testar just nu raaw food.
Maken och 2 av barnen är allätare och 1 av barnen och barnbarnet äter bara kyckling, fisk och nötkött.
Så det är ett helt företag att få ihop veckans matsedel.

Vi utgår från den veganska grunden och lägger till mjölk, smör, ost, ägg mm till de som äter det. Kött tillagas för sig oftast av maken.

Vi handlar så mycket kravmat som möjligt. Tyvärr finns det bara grön kravmjölk här och ett av barnen vill inte dricka mjölk med D-vitamin som tillverkats från fårens ullfett så hon får dricka röda mjölken.

lördag 21 februari 2009

En klagofri värld

Slutar klaga !

Enligt boken En klagofri värld anta utmaningen ! skriven av Will Bowen Ica bokförlag så tar det i genomsnitt 5 - 7 månader för att klara 21 dagar i sträck utan att klaga.

Det klagas för mycket här i världen skriver författaren.

Det stämmer onekligen.
Hittills har jag ett klagomål, det är att för de 21 dagarna ska man bära ett plastigt armband på ena handleden och sen flytta över det till nästa handled varje gång man klagar. Med ord vill säga. Klaga i tanken är acceptabbelt.
I boken nämns att de då den skrevs fått beställningar på mer än 5 miljoner lila armband.
Det blir väldigt många plastiga armband.

Men ok jag antar utmaningen. Och vad händer. Tur att jag inte har armbandet för då hade jag inte fått gjort annat än att skifta handled hela tiden.
Fast det mesta klagande skedde i tankarna fast för mig var då det inte någon tröst då jag upplevde det som jobbigt.

Vad är en klagan ?
Klagar jag om jag tycker vädret är dåligt ?
Eller om jag säger åt barnen att plocka upp sina smutsiga strumpor från golvet och lägga dom där dom ska ligga i tvätten ?

Kan det vara så att för att räknas som att klaga ska det upplevas som negativt ?
Jo så är det. Klagan ska uppleves som negativ för att räknas som en klagan.

Jag måste ju få tycka att vädret är dåligt i bland utan att för den skull klaga om det.
Och skulle inte barnen bli tillsagda om sina strumpor skulle jag inte få göra annat än gå på strumpjakt.

Men visst är det lätt att dras med i klagandet när man pratar med någon som klagar. Såna vänner har jag haft. Haft, har inte nu längre. Sa jag ett klagande ord så hade dom det så mycket värre. Puh vilka energitjuvar.

Vad har då väl jag att klaga över ? Jag klagar oftast över allt arbete här hemma som inte hinns med. Sånt som tar för lång tid pga strul. Sånt jag ibland känner mig less på att göra om och om och om igen dag in och dag ut. Att sonen går och segar framför mig när jag jobbar med djuren. Att maken sitter för mycket framför TV´n.

Nu har jag gjort mig ett eget armband i bomullsgarn och ska sätta på mig det så jag kommer ihåg att inte klaga, inte ens i tanken.

Vidare rapport följer.
Idag 21/2-09 blir min första klagofria dag.

söndag 8 februari 2009

Dyslexiutredning

Ena dottern har påbörjat en utredning om ev dyslexi. Borde verkligen bli utredd om dyskalkeri också men det tar för lång tid att utreda och pressen är för stor på läsning och skrivning.
Frågan är varför barnen ska utredas när skolorna inte har resurser och kunskaper att hjälpa barnen.

Mina barn går på den här skolan http://www.intermilia.se/

Jag är inte alls förtjust i det kommunala alternativ vi föstes in i en gång i tiden när vårt första barn började skolan. Men fakta talar för sig själv. De av mina barn 5 st som började i den kommunala skolan lärde sig att skriva, läsa och räkna medans de tre som börjat på friskolan alla har visat sig ha vissa svårigheter med kunskapsinhämtningen.

Vart är skolorna på väg ? När mitt barn som går i 3:an inte kan läsa och skriva ordentligt och inte klarar av ens årskurs 2 matte. När jag som förälder får kämpa mig gul och blå för att få lite hjälp till barnen. Varför ? Är inte barnen det viktigaste vi har ? Barnen vår framtid ?

Ett alternativ till traditionell skolgång är hemundervisning http://rohus.nu/?L%E4nkar
http://www.mannbro.se/hemma/

Nu står dock utredningen stilla pga en bruten fot.

måndag 2 februari 2009

Annorlunda familjer

Har tittat på annorlunda familjer på TV. Tänk så härligt dom har det med husen fulla med barn. Jag saknar åren med full rulle. Tycker inte vår familj är ett dugg annorlunda trots att vi har 9 barn. Jag är nog hemmablind och van. Äldsta dottern fyller 20 i år och har en egen liten dotter som fyller 1 år i år. Vår yngste är 3 ½ så visst lite full rulle är det fortfarande mellan dessa väggar.

Då och då får jag frågan om när jag har tid för mig själv och det jag vill göra. Men det är ju precis det jag gör och har gjort de senaste 20 år. Jag vill vara mamma till många, jag vill vara hemma mamma, jag vill göra allt det jag gör i hemmet. Det är då jag är i mitt esse och trivs som allra bäst. I mina ögon har jag ett utomordentligt gott liv.

Livet i en storfamilj är så mycket mer än hur många gånger tvättmaskinen går varje dag, hur många liter mjölk vi dricker osv.
Visst är det mycket jobb för att få vardagen att fungera men det finns så många glädjeämnen att de gott och väl blir över.

vintertid är sjuktid

Nu är familjen snart helt återställd efter vinterns influensa. Feber, huvudvärk snuva och hosta, hosta och åter hosta. Jag skulle göra nästan vad som helst bara jag slapp min hosta.

Jag kan inte gå in i en butik utan ett rejält hostanfall. Inte blir det bättre av att alla måste blänga på mig. Fast å andra sidan så med köpstopp så är det nog ingen nackdel.

Nu är det bäst att sätta fart för att komma ikapp med allt som släpat efter under tiden vi varit sjuka. Det är rena undret att inte tvättmonstret går till attack. Problemet vintertid är var tvätten ska torka. Jag undviker torkumlaren så långt det är möjligt. Torkställningarna är stora och tar upp för mycket utrymme. Dessutom älskar hundarna av någon märklig anledning att gå under torkställningen så tvätten blir så där lagom hårig och fin. Åhhh säger ena tonåringen och stampar i golvet, mammaaaaaa det är hundhår på mina kläder ahhhhhh.

Jag tycker om att städa, och tur är väl det. Jo det är sant. Det är roligt och jag älskar att se resultatet. Jag måste bara få erkänna att jag är en samlare av ditten och datten. Mest skräp anser familjen men jag sorterar glatt in det under " bra att ha" sakerna och bygger upp lager både här och där.
Oorganiserade lager. Inte bra när vi redan är trångbodda.

PÅ sidan http://www.flylady.net/ finns en del bra tips som underlättar vardagen.